Lördag den 10 mars kl.08.30 är det dags att packa bilen och bila till Funäsdalen för en veckas skidsemester. Fanny är redo. Saknaden efter Frida är extremt stor. Vi tar en fika paus i Tönnebro vid 12 tiden. Redan här ligger det djup snö på marken.Solen skiner. Vi tar ytterligare en fika vid Sveg. Vägarna har varit bitvis moddiga och svårt att köra men kl.17.30 är vi äntligen framme i Funäsdalen.
En vacker solnedgång över dom snöklädda bergen. Nog är den svenska fjällen vacker. Vi bor detta år i Norrbyns Stugby som en familj driver. Bilen får man parkera en bit från huset så man får bära alla saker en kort bit. Den lilla stugan har två sovrum, litet kök, dusch med toalett och är utrustad med det man behöver.
En helt ok stuga att hyra. Hade dock varit ganska trångt för fem personer tror jag. Söndag den 11 mars och vi vaknar till en klarblå himmel, strålande sol, svag vind och minus 5 grader. Vi tar oss upp för Tänndalsvallen med hjälp av lift. Fanny och jag är ensamma skidåkare tillsammans med en hel del skoter förare. Saknaden efter Frida är som starkast vid dessa tillfällen. En tår faller ner.
Snön är mycket djup så det gäller att hålla sig på skoter spåren. Vi får upp två stycken ripor med Fanny är inte intresserad. Vi ser många spår efter ripor i snön men inga spår av renar. Skönt. Vilken underbar dag och vackra vyer.
Vi skänker en tanke på vår mor men speciellt på Frida som skulle ha älskat denna dag i den djupa snön. Fanny är pigg och glad. Fryser lite om tassarna med trivs i fjällvärlden. Fanny är ofta bakom mig och lämnar sällan min sida för att springa i förväg men ibland händer det.
Vi skidar mot Hamra. Passar på att fotografera en hel del på vägen dit.
Min älskade Fanny. Vad vore livet utan henne. Ingenting!!!! Tillslut är vi framme vid Hamra. Här vänder vi och börjar skida tillbaka men vi tar en annan väg hemåt. Vi tar en fika paus och Fanny får sitt hundben. Det är omöjligt att lämna skoter spåren för då sjunker man djupt ner i snön.
Vi är ute i över fem timmar. Hem och äta lite mat och sedan slocknar vi båda två. Fanny snarkar högt. Måndag den 12 mars och vi vaknar till en disig morgon med svag vind och snö som faller. Vi beslutar oss för att ta oss uppför Funäsdalsberget idag. Det tog oss en timme och trettio minuter att ta oss upp till toppen. Här uppe blåser det en hel del och snön yr så sikten är dålig. Fanny fryser.
Snön blir som små istappar när den landar på Fannys päls. Vi skidar ner för backen! Det går fort. Väl hemma är det dags att torka upp och bli varma. Tillbaka i stugan och värmer våra frusna kroppar och kopplar av. Tisdag den 13 mars och det spricker upp vid tolvtiden så vi tar en eftermiddags skidtur. Vi åker bort till Fjällnäs och tar en runda i dom väl preparerade spåren.
Fanny vågar lämna min sida och ta några steg före mig. Varje gång jag stannar för att fota så stannar Fanny och vänder tillbaka. Det gäller vara en snabb fotograf. Dags för fika. Jag hittar en trädstam att sitta på när jag rensat bort alla snö först.
Var tog korven vägen?????? Det luktar korv men jag kan inte se den!!!! Min vackra och söta Fanny.
Dags för fika igen innan det är dags att skida tillbaka till bilen och åka hem till lilla stugan, Onsdag den 14 mars och vi åker till Fjällnäs och parkerar bilen där. Vi skidar över sjön, Vi tar oss upp på andra sidan sjön och vandringen upp på kalfjället börjar.
Först åker vi på en välpreparerad skidspår. Sedan övergår det till en skoterled. Tillslut övergår det till ganska gamla skoterspår. Stora moln på himlen men svag vind och ibland kikar solen fram. Vi fikar ofta och Fanny får låna mina vantar när hon fryser om sina tassar.
Svenska fjällen är vacker. Jag har med mig kameran Nikon d300 (för att den väger mindre) denna gång plus kamerastativet. Saknaden efter Frida är smärsamt jobbig. Förra året var hon med och båda tjejerna höll på att blåsa bort under samma runda som vi tar nu.
Fika uppe på kalfjället. Kan det bli bättre än såhär Fanny?!?
Hallå matte!!!! Jag behöver hjälp här!!!! Fanny sjunker djupt ner i snön och jag får dra upp henne några gånger på vägen ner. Tillslut kommer vi ner och tillbaka till den preparerade spåret. Vi skidar över sjön igen och tillbaka till bilen.
Torsdag den 15 mars. Idag är vädret en typisk fjällväder med stor omväxling. Soligt ena stunden och dimmigt andra stunden.
Vi åker från Hållan via Malmbäckstugan och till Andersborg. När vi sitter vid Andersborg rullar dimman in och vi får bråttom att ta oss hem igen. Men dimman försvinner och solen tittar fram igen När jag nästan är framme ivid bilen inser jag att jag glömt kamerastativet vid Andersborg. Fanny somnar gott
Fredag den 16 mars och vår sista dag på fjällen. Solen skiner på en klarblå himmel. Svag vind och minus 20 grader. Vi tar en tur från Tänndalen till Kariknallen. Jag får syn på en ripa. Kalfjäll när det är som allra vackrast.
Vi tar oss först till Andersborg. Här plockar vi upp vårt kamerastativ och fortsätter till Kariknallarna. Det är 12 km dit nu. Vi njuter av vår sista fjälldag.
Fika Tillslut är vi framme vid Kariknallarna och våffel stugan. Här tar vi en fika paus innan det är dags att ta sig tillbaka hela vägen till Tänndalen.
Tillbaka vid Andersborg och jag festar till det med en coca-cola. När det går uppför, uppför, uppför så går det nedför, nedför och nedför på vägen hem. Fanny vill gärna springa mellan mina ben (skidor) när det går nedför. Det gäller att hålla tungan rätt så att jag inte kör på henne. Det går nämligen väldigt fort nedför.
Torsdag den 29 mars tar jag flygbussen från T-cen till Skavsta flyplats kl.16,35. Framme 19.00. Flyget som skulle gå 21.30 går 22.30&framme 00.30 i Stanstead. Åse hämtar upp mig på flygplatsen och vi kommer (efter en omväg) hem till hennes bostad. Vi tar en kopp te och sedan är det dags att sova.
Fredag den 30 och det är uppehåll på morgonen. Jag fotar trädgården. Jag bor i det lilla huset till vänster på bilden.
Efter frukost går vi ut och går två timmar med Åses två hundar. Pelle Mia Efter promenaden så åker vi till Bridge Street Lounge och tar en Afternoon Tea. Kan det bli mer engelskt än detta. Underbart!
Lördag den 31 mars. Vi tar en morgon promenad med hundarna. Efter frukost åker vi och besöker Åses jobb på det icke privata sjukhuset Mid Essex Hospital. Provides a comprehensive range of acute and community based services. Klädskåpen med tygkläder. Här finns inte extra smal att ta på sig. Tygkläder, underbart, utan muddar och väldigt få fickor.
En utav ortopedens operations sal. Snacka om stort och fria ytor. Här på salen finns inte massor utav onödiga saker så som apparter som inte används. Det finns ingen dörr till tvätt rummet som ligger i anslutning till operations salen. Här är det läkarna som själva lägger över pat på op.bordet från pat säng samt steril tvättar och sterilklär pat så därför klär läkarna på sig själva rock och handskar.
Åse visar en lite mindre operations sal men fortfarande väldigt fria ytor från massa saker. Här finns ett uppduknings rum där sakerna inför nästa operation står på ett rull bord. Det steril tvättas med färgad klorhexidin. Det är inte så datoriserat utan mycket dokumenteras på papper eller whiteboard tavla. En av Åses favorit ortopeder opererade idag.
Vi åker vidare till nästa sjukhus som Åse jobbar på som är ett privat sjukhus. Vi byter om till sjukhuskläder. Även här bär man tygkläder inne på operations avdelningen. Jag är redo! Det som slår mig är att skåpen inte har dörrar. Inga dörrar som Sophie kan glömma stänga.
Även på detta sjukhus är operations salarna fria från massor utav onödiga saker på salen. Det hänger inte många saker på väggarna och det står inte saker i vägen. Varje operations sal har sitt egna förberedelserum där patienter även sövs i sin egen pat.säng och förs in på op.salen nedsövd och klar. Snacka om snabba byten! Förberedelse rummet är stort och lätt att jobba i.
Vi bilar sedan vidare till Chelmsford centrum och tar en kopp latte. The Shire Hall is an impressive Georgian building which still dominates Chelmsford town centre Idag var det marknad på en utav alla gå gator som finns. Glad Påsk Efter en kort promenad i centrum åker vi hem. Åse med en utav hennes fyra söner; Nicholas.
Åse, hennes man: Bill och hennes son: Nicholas. Detta trodde jag aldrig om dig Åse! Jag blir mäkta imponerad. Häftigt! Jag får sitta bakom Åse och vi åker till en pub för att ta en öl. Första gången jag åker motorcykel. Det var JÄKLA roligt.
En öl och sedan hem. Sophie Nicholas
Sön den 1 april åker vi till London från tåg- stationen "West Hordon". Det tar ca. 30min. Vi paserar "London Bridge" och går vidare. It s a museum of surgical history and one of the oldest surviving operating theatres. It is located in the garret of St Thomas's Church the original site of St Thomas' Hospital. Was used in the days before anaesthetics and antiseptic surgery.